Livet med Tristan...

Ja, livet med nya familjemedlemmen rullar på!

Vi börjar väl landa så smått, men det är fortfarande svårt att förstå att denna underbara lilla varelse är vår! Att vi gjort honom, och att han legat i min mage.

På Måndag blir han tre veckor, dessa veckor har gått både snabbt och långsamt!

Man lever i nån slags konstigt bubbla just nu! Man tittar på människor, men ser dom inte riktigt. Man hör dom, men lyssnar inte! Sitter mest med, men är inte där ändå! Man glömmer saker, tider och annat viktigt! Har vi låst dörren? Vilken dag var det tvättid?

Framförallt är det ett under att man lever efter att ha sovit ett genomsnitt på 3h/natt (inte i föjld) och ätit två smörgåsar och ibland middag/dag i tre veckor!!

Åh, jag vet, nu hör jag alla skälla:

- Sophie, du måste äta!!

Jag vet, men aptiten är minimum just nu, och tiden knapp att stå och dona med sånt!!

Dessutom glömmer vi bort det! (det är sant)

Men vi hittar snart rutin på det oxå!

Tristan's aptit är det inge fel på iaf!

Första veckan gick han upp 600gr, andra veckan 200 till, oxå har han växt 3 cm!

Det är creme i denna morsan's mjölk;=) Stora killen nu.

Pyjamaser och bodys börjar bli för små!!

Tristan har en del magknip, och vissa dagar skriker han bara! Att han sen inte tycker det är roligt att sova på natten heller, gör att hans mamma och pappa är väldigt trötta!

Därför har vi inte haft ork med så mycket besök än!

Men håll ut, vi kommer dit,

och då är ni hjärtligt välkomna!

En Jul-Hälsning Från Tristan!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

önskar

TRISTAN med FAMILJ

Sååå...är han äntligen här, vår lille prins Tristan!

Ja, nu så börjar livet;=)

Den 8 december bestämde sig lille Tristan för att komma ut till sin mamma och pappa!

Han var 53cm lång, och vägde 3450gr.

Han samarbetade fint med sin mamma, och kom ut på 20 min!

Omtumlande, härligt, underbart, överväldigande och alldeles fantastiskt att han honom här!

Vi svämmar över av kärlek...

Total lycka!!

Sophie; en trött berg och dalbana...

Sorry, mina trogna blogg-läsare för slarvet med blogg-skrivandet...men jag e bara såååå trött nu.
Jag är trött, arg, ledsen, glad, lycklig, arg, ledsen, glad, lycklig...åh, vilken hormon-karusell!
Jag känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt!
Men nu är det nära, 25 dagar till beräknad födsel...måste hålla ut!
Som om det fanns nåt annat att göra...
Och samtidigt är jag världens lyckligaste tjej, för jag ska äntligen bli mamma!!
Idag har jag bäddat bebis-sängen, supermysigt!
Nu ska jag hoppa i ett varmt bad, ryggen är typ död!

Bye

Sjö-vilda hormoner!!

Oj oj...vilken dag! Dom där hormonerna har verkligen visat alla sina sidor idag. Och jag kan nog våga påstå att jag varken varit trevlig, snäll eller lätt att vara omkring idag!
Jag har älskat, jag har hatat.
Jag har skrattat, jag har gråtit, och jag har varit så arg att jag hade kunnat blåsa omkull hela huset!
Men framförallt har jag varit sur...
Sur, sur, sur...bara för att vara det liksom.
Ingen anledning, inte som jag vet om i alla fall!
Och så har det hållt på hela dagen!
Stackars älskade Henrik, på hans lediga dag och allt...
Tänk att han står ut...

Vi har iaf fått lite gjort mellan mina "utbrott" idag, alla bebis-kläderna är nu tvättade, sängkläder och filtar också.
Allt skräp som låg i spjälsängen är borta, och nu är den redo att bäddas...*mysigt*
Dock är hela köks-bordet fyllt med papper-skit som ska sorteras in i pärmar. Åh, det är så tråkigt, att jag nu lämnat Henrik därute själv en stund, annars blir jag sur igen ;=)

Helgen spenderades på babyland, både lördag och söndag, och nu finns madrass, bäddmadrass, spjälsängskydd, täcke, kudde, bäddset hemma, redo att stoppas i bebissängen *mysigt igen*
Allt annat viktigt såsom skötbädd, blöjhink, nappar, nappflaska, nagelsax, borste och andra smågrejs finns nu också på plats i hemmet!

Åh, va vi längtar nu...man bli nästan lite galen...33 dagar till beräknad födsel!

Hm, Henrik slänger mig snart i säng, om jag inte slutar surar och börjar sortera papper...
Bäst att gå och hjälpa till...

*tassar iväg*

Förlossningsbesök, misslyckad måltid och kyrkan!

Idag har vi varit uppe på förlossningen hos Susanne på samtal igen. Känns lite bättre för varje gång vi varit där. Jag börjar känna mig tryggare, och är nog snart övertygad om att detta är något jag kommer att klara av...hihi...(så låter det just nu)
Hoppas i alla fall fortfarande på att Susanne är där den dagen det är dags!
Vi fick också la grande tour av förlossningen idag, titta på rummen o.s.v...inte så stor grej egentligen, men känns skönt att veta hur det ser ut. Lite tryggare liksom, för en orolig själ som mig!

Efter besöket på förlossningen, föreslog Henrik att vi skulle promenera ner till stan och äta lunch!
Men tänk så svårt det ska vara för en gravid att bestämma sig för vad hon vill äta. Och hur lång tid det än tar innan beslutet är taget, så ångrar jag mig alltid när tallriken kommer in!
Knas, knas...
Vi tittade in om Attilas jobb (sushi-stället, jag aldrig minns vad det heter) för att säga hej hej, och fick tipset om lasagne på olsson skafferi, (hette det så?) mittemot Maria-kyrkan!
Hm...there's a place we'll never visit again...
När vi kom in, var det massor av folk som jobbar där som liksom cirkulerade och gör vad man gör, när man jobbar på restaurang, MEN...inte en enda hälsade på oss!! Mycket otrevligt! Sen, när vi slagit oss ner vid ett bord, satt vi en lååång stund, utan att nån kom och till slut gick jag fram till kassan, och tänkte beställa där...men ingen brydde sig om mig där heller. Flera anställda såg att jag stod där, men ingen sa eller gjorde nåt! Efter ännu en lååång stund kom till slut någon, tog min beställning, och bad lite halv-nonchalant om ursäkt, för att ingen sett mig och hjälpt mig! Maten kom in snabbt, men var inte speciellt varm, och inte speciellt god!
Ja, som ni förstår rekommederar vi i alla fall inte detta ställe!!

Efter en misslyckad måltid, tittade vi in om kyrkan och tände ljus för dom som inte längre finns hos oss, och för dom som har det kämpigt just nu!
Trots att Henrik envisas om att han inte fattar poängen och att kyrkor inte borde finnas.
Bara vänta tills kriget om dop, bryter ut...
Mitt barn ska döpas, så är det bara!!

En stor påse godis och en coca cola senare, sitter vi på bussen hem igen...
Aaaaj, nu gör ryggen ont!!

Ååh, förresten, nu är min sambo ledig fem dagar i sträck...ska bli så skööönt!

Nu ska jag titta på lite "white-trash-hillbillys" på Cops, på 6:an!!
Vadå, jag har inga fördomar!

Haha;=)

Bad, soffa, säng, bad, soffa, säng...

Mm, så har min dag sett ut idag och så lär den fortsätta resten av eftermiddagen och kvällen...

Bada, ligga i sängen och sitta i soffan!

Sammandragningar kallas nu förvärkar...och förvärkar kan tydligen hålla på i veckor innan riktiga värkar kommer...eller inte...det är sånt man aldrig vet!

Pratade med förlossningen innan, då min kära sambo på nåt sätt har lyckats bli mer nojjig än mig, och tvingar mig att ringa barnmorskan så fort det är minsta lilla! I alla fall, tyckte de på förlossningen att jag skulle ta alvedon och bada, ligga i sängen eller sitta i soffan...haha...alltså med andra ta det lugnt och slappna av! Men så fort blivande mamman "tar det lugnt" och "slappnar av" bestämmer lilla bebis sig för att ha party inne i magen, och när bebis har party i magen, har blivande mamman ännu värre förvärkar!

Trots förskräcklig ryggvärk, halsbränna och andra krämpor som jag börjar tröttna på rejält nu, och jag är väldigt redo för lilla bebis att komma ut, så känns det ändå bäst om den stannar därinne ett litet tag till, för säkerhets skull liksom...

Och då måste blivande mamman få lite lugn och ro på förvärkarna, trots att lite träning på livmodern är bra!

Så nu är det mission "lugn och ro" som gäller!

Såhär ser magen v 34 ut:

När näsor krockar....

En hyllning till min sambo...

E.E Cummings; I carry your heart with me:

I carry your heart with me (I carry it in my heart)

I am never without it (anywhere I go you go, my dear;

and whatever is done by only me is your doing, my darling)

I fear no fate (for you are my fate, my sweet)

I want no world (for beautiful you are my world, my true)

and it's you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing is you

Here is the deepest secret nobody knows

(here is the root of the root and the bud of the bud

and the sky of the sky of a tree called life; which grows higher than soul can hope or mind can hide)

and this is the wonder that's keeping the stars apart

I carry your heart (I carry it in my heart)

Älskade Henrik...

Vilken otrolig människa du är,

Du slutar aldrig att förvåna mig, med din ständiga kämpa-glöd, ditt tålamod, din vilja och envishet.

När jag tittar på dig fylls jag av kärlek och ömhet hela vägen inifrån och ut.

Och ibland känns det som bröstkorgen ska sprängas av lycka.

Du har räddat mig så många gånger, på alla sätt,

Du ger aldrig upp,

Du tröttnar aldrig,

Du fångar mig alltid,

Vaggar mig trygg och lindar in mig i rosa bomull,

Tack, tack, tack...

När våra näsor krockar, finns inget annat än kärlek och lycka!

En mycket slapp Fredag...

Jag kan knappt förstå hur slapp jag varit idag, har inte orkat någonting alls. Helt utpumpad på energi. Och ryggen har gjort så ont, så ont idag, vilket givetvis inte är så motiverande heller. Så dammsugaren har fått stanna på sin plats, och disken på sin, fortfarande smutsig sen gårdagen.

Haha, tänk att man skulle bli såhär trött som gravid, det var jag nog inte riktigt beredd på. Framförallt inte beredd på att släppa kontrollen så mycket som krävs. Och inse att man inte kan göra allt som man kunde innan, i alla fall inte i samma takt. Jag har insett och nästan accepterat;=)

Det får bli en kortis-bloggis idag, ryggen pallar inte med att sitta på den dåliga datorstolen längre, dessutom kallar soffan med älskling i och ett glas coca cola med is...Mmmm;=)

Måste visa världens gosigaste snutte som vi köpte i Malmö:

Också vrål-åket lill-älsklingen ska åka i:

Arbetslös igen då'rå

...men denna gång gör det mig ingenting. För nu är jag så trött och har sån massa ischias, foglossning och ryggont, så nu ser jag framemot att vila och ha det skönt innan bebis kommer!

Så nu har jag iaf all tid i världen till att "sköta" om min blogg varje dag...hehe...fast det ska tilläggas att jag är ganska glömsk också! Haha;=)

Först ska vi uppdatera med en ny magbild: Nu är vi alltså i v 32 och har 58 dagar kvar till förlossning. Såhär ser magen ut då:

Igår var jag och Henrik på heldags-utflykt i stooora staden Malmö. Tror att det är minst 5 år sedan jag var där sist. Utbudet i Helsingborg känns plötsligt fruktansvärt snålt och tråkigt! Måste åka till Malmö oftare tror jag bestämt.

Vi började med en liten fika på ett mysigt café, men sen var det äntligen dags för den riktiga anledningen till att vi begett oss till Malmö denna dag, nämligen 3d/4d-ultraljud! Och detta var helt underbart! Fast vi har en liten goding därinne som envisades om att ha händerna framför ansiktet lyckades vi ändå få se både näsa, mun och ögon bra. Och kan ni tänka er? Det är världens sötaste bebis därinne;=) Vi fick också se lill*n leka med navelsträngen och pilla mellan tårna. Ja, det var så otroligt att man knappt kan tro det. Nu längtar vi ännu mer efter att lill* älsklingen ska komma ut till oss!

Här är några av bilderna på älsklingen:

Efter besöket på ultraljudskliniken skreeeek magen på den gravida, och vi började desperat leta efter nåt som kunde passa till lunch.

Mm, det blev rödspätta med kokt potatis och remouladesås för honan, och hanen tog en ryggbiff!

En stycken snutte till bebis, två dukar till vardagsrummet inhandlades innan det var dags att ta tåget till Svågertorp, där vi skulle hämta upp vår barnvagn!

Där öste regnet ner,så mamma och pappa hämtade oss på stationen, then off to babyland.

Där väntade Johann med underbara vagnen...

Vi tackar honom för det fantastiska priset;=)

Vi strålade som solar båda två, mycket nöjda över vårt val!

Mamma och pappa nickade imponerande åt alla finesser som finns på "dagens" vagnar. Annat var det förr...haha;=)

Vilken underbar dag med älskling...

You make me smile;=)

Katterna....

*suck*

Idag när jag kommer hem från jobb, står alla garderobsdörrarna öppna, och ut från varsin garderob kommer tre sömniga katter. Jag blir så trött...

När ska Henrik kommer ihåg att köpa nya magneter till dörrarna, så att dom inte kan öppna själv??

Jag vill inte ha en massa katthår på kläder. Hur skönt är det att ta på underkläder som är fulla av hår liksom?

Kliar ju lagom skönt inför brallorna hela dagen sen...

När de tre monsterna sen gäspat färdigt och sträckt på sig börjas det skrikas...HÖGT...efter mat. Då är dom så hungriga att dom håller på att dö. Jag hinner inte ta av skorna, hinner inte gå på toaletten, fastän jag nästan kissar i byxorna, hinner inte ta av jackan, så svetten droppar i stora pölar på golvet.

Dom SKA HA MAT!!! Och det handlar om sekunder.

När dom sen tuggat i sig maten på endast ett fåtal sekunder, som är alldeles för snabbt, kräker Molgan upp maten igen, Lucia ställer sig vid balkongdörren och skriker, för nu ska hon ut och Alfons öppnar en garderob och kryper in och lägger sig igen. Jag, står fortfarande med jacka och skor på, utan att ha varit på toaletten...

Men vem bryr sig om det?

Välkommen hem mojjan;=)

Alfons och Lucia

Molgan

68 kvar till förlossning...

Ha, trodde dom ja...men vad dom inte vet är att jag födde en flicka inatt, i drömmens värld förstås, men ändå!

Det gick hur lätt som helst, inget att oroa sig för alls!

Hm, om det ändå vore så?

Att jag INTE oroade mig...

Men om sanningen ska fram, så är jag livrädd! Faktiskt så rädd att min barnmorska nu har skickat en remiss till nåt som kallas KLARA-gruppen här i Helsingborg. Vet inte riktigt vad det innebär, men jag ska få komma dit några gånger, också hjälper dom mig att förbereda mig inför förlossning. Jag hoppas att detta ska vara givande, och jag går in med öppet sinne för allt som kan hjälpa nu!

I alla fall, i drömmen blir det alltid en liten tös...

Men i magen känns det som en liten påg...

Haha, så spännande! Det längtas ihjäl efter lilla knytet nu!

Vem är du därinne? Hur ser du ut? Hur låter du?

Tänk att du snart ska få ligga i min famn!

Ofattbart, otroligt och alldeles, alldeles underbart!

Jag ska bli mamma...

Henrik ska bli pappa...

Bebisen är vår...

Lite av mig och lite av honom...

Vi ska bli en liten familj...

Förberedelserna är i full gång.

Igår satte Henrik ihop skötbordet, och sängen står färdigbyggd sen några veckor.

Vagnen är köpt och betald, men inte levererad än. En del kläd-shopping har det också blivit.

Bvc är valt...

Nu sätter vi snart igång med att måla bebis-rummet!

Har beställt en superfin rullgardin, brun med vita elefanter, också en likadan liten pläd.

68 dagar kvar till förlossning...

Såhär ser magen ut v 30

Oskulden är tagen...

...och därmed eller härmed inviger jag min första blogg, SKÅL!!
Jag skålar förresten i päron lättdryck, då jag väntar vårt första barn, och alkolhol-haltiga drycker är strängeligen förbjudna. Vilket inte stör mig alls, eftersom jag egentligen inte tycker det är särskilt gott. Man drack ju mest för att bli full, när man var ung och dum, nu är man lite äldre, lite mognare och förhoppningsvis massa mer klokare! Alltså dricker jag hellre coca cola eller ramlösa till maten, slipper att göra beska miner efter jag svalt och dagen efter är en dans på rosa moln!
Välkommen till min allra första blogg i alla fall!
Jag kommer förmodligen att pladdra på en massa om allt möjligt. Det min värld handlar allra mest om just nu är graviditet, bygga bo, bli en familj på tre...hm...
Changes...